Ge ditt omdömmeInte nöjdInte helt nöjdBraUtmärktÄlskar detGe ditt omdömme
Kontakta oss
  • Vit Facebook Ikon
  • Vit Instagram Ikon
FBE-Dark-BG-(RGB) 2.png

© 2020 by URBAN VIKING

PERSONLIG TRÄNING

Dag 11 - Vilodag i Springbook - nästan framme i Namibia!

Jag vaknade strax efter 04.00 och försökte somna om tills jag gav upp närmare 05.00. Medan jag väntade på att killarna skulle vakna skrev jag texter till bloggen. Det är härligt att se hur kroppen ställer om sig och vänder dygnet efter våra nya rutiner. Nu vaknar jag av mig själv vid samma tid och blir trött på samma tid på kvällen.



När klockan närmade sig 06.00 började det bli liv i de andra och vi gick upp. Vi var alla vrålhungriga, ett tecken på att vi kanske ätit för lite kvällen innan. Men frukosten öppnade först 07.30 och vi fick dricka vatten för att fylla magsäcken. Vi hade inte köpt någonting igår kväll eftersom att alla butiker stängde innan vi kom fram. Jag blev snabbt rastlös och börjades tvätta våra svettiga kläder för hand i badkaret. Vattnet blev snart brunt och jag satt på knä, böjd över badkarskanten och knådade. Herrejösses vad jag är glad över att ha tvättmaskin hemma i min vardag alltså! Jag skulle inte ha mycket fritid över om jag skulle behöva tvätta allting för hand. Och inte mycket till rygg kvar heller, det är ganska tungt jobb måste jag medge. Hur som helst, när tvätten var så ren som den kunde kramade vi ur kläderna och hängde dem ute i solen för att torka. Nu var det äntligen dags för frukost!

På frukosten satt vi och diskuterade om vägen vidare genom Namibia. Vi har nämligen bara en cykeldag kvar i Sydafrika och i morgon rullar vi in i Namibia. Det ska bli otroligt spännande! Här ser ni sträckan vi tagit hittills 😊




Vägen vi planerat att ta genom Nambia går på grusvägar i ett isolerat, öde men oerhört vackert område. Vi tänkte cykla genom öknen och det är 200km mellan de minimala byarna. Det betyder att vi måste ha mat och vatten med oss för upp mot fyra dagar beroende på vår snitthastighet. Kanske fem. Vi träffade en cyklist som cyklat från Japan och hit. Han hade cyklat på de vägarna och han avrådde oss starkt för att ta den sträckan. Han hade avbrutit och liftat. Det var för starka vindar, för mjuk sand och han fick knuffa cykeln genom tjock Sann i flera timmar per dag. Han hade inte med sig tillräckligt med vatten och mat för att fixa det. Vi är osäkra på om vi är starka nog att klara distansen. Vår tandem är tyngre än en vanlig cykel och det betyder att vi behöver ett hårdare underlag för att rulla. Det vill säga, om en singelcykel måste knuffa merparten kommer vi garanterat behöva göra detsamma. Och kanske också på de sträckor där han kunnat cykla. Om vi måste gå hela sträckan kommer vi behöva vatten och mat för minst fem dagar, troligtvis sex dagar. Jag är otroligt osäker på min förmåga just nu. Hur kommer jag hantera situationen om vi måste knuffa cykeln genom tjock sand i stekande sol? Jag vet hur punkt det är bara på asfalt när cykeln rullar. Möjligtvis måste vi gå på nätterna men då är jag orolig för hyenorna och andra vilda djur i nationalparken. Det känns på många sätt som en extrem uppgift. Vi pratar om ett område med upp till 45 graders värme och 5-10 förbipasserande bilar per dag. Men vi pratar också om ett av världens vackraste vägar med en helt enastående och unik natur. En upplevelse för livet. Kanske är det värt det tänker vi…





Efter frukost gick vi ner till staden och började dagens shopping. Det är lite smågrejer vi behöver för att ta nästa sträcka och en hel del mat som ska handlas. När vi väljer mat nu kollar vi nästan bara på antalet kalorier i förhållande till vikt. Killarna försöker få mest möjligt med kalorier på gram och jag försöker få mest möjligt protein och långsamma kolhydrater per gram. Det blir en salig blandning av konstiga saker. Som sockerrullade popcorn vilket är extremt högt med kalorier i förhållande till vikt. Eller nötter och torkad frukt. Eller välling.

Jag fick tag i proteinpulver som kommer fungera som min frukost tillsammans med flingor. Killarna ska dricka välling eftersom det innehåller mer kalorier och mer kolhydrater. Glamoröst, haha.




Vår drönare har gått sönder och Rasmus har försökt laga den i flera timmar. Men det verkar som om den måste in på service. Nu börjar vi prata om att sända hem den. Det finns inte plats för både den och all mat och dricka vi behöver i öknen. Men vi har extremt stor lust på att ha med oss den, förstå vilka fantastiska bilder och filmer vi kan fånga på de öde vägarna i Namibia. Vi ska se om vi får liv i den. Håll tummarna för att det går och att den får plats.


Nu ska vi fixa det sista, äta sushi och sedan blir det en tidig kväll i vanlig ordning.

Varma hälsningar/ Susanne