Ge ditt omdömmeInte nöjdInte helt nöjdBraUtmärktÄlskar detGe ditt omdömme
Kontakta oss
  • Vit Facebook Ikon
  • Vit Instagram Ikon
FBE-Dark-BG-(RGB) 2.png

© 2020 by URBAN VIKING

PERSONLIG TRÄNING

Dag 9 - Nuwerus till Garies - konsten att bryta sig ut ur ett hus!


Kvällen innan hade vi ätit en stor middag tillsammans med sällskapet som bokat hela restaurangen. Vi bjöd på pizza, pasta, glass och våffla. Efter middagen kom vi överens om med värdparet att vi skulle lämna klockan fem nästa morgon. Vi blev eniga om att de skulle ställa fram mackor och våra cyklar i restaurangen senare på kvällen, så va det bara för oss att lämna när vi ville. Perfekt sa vi och betalade för oss och gick till sängs. Men det blev ingen god natts sömn för mig.


Jag sov oroligt, drömde mardrömmar och vaknade av grannes vakthund som med jämna mellanrum skällde för full hals. Tidigare på dagen hade två tonåringar smugit runt huset och försökt få pengar och värdparet berättade att de tidigare brutit sig in för att stjäla sprit och annat. Därför låg jag på helspänn och lyssnade efter ljud som kund indikera på ett nytt inbrott. Varje gång hunden skällde vaknade jag och låg i mörket och lyssnade. Huset var gammalt och vinden blåste starkt utanför vilket gjorde att huset knirrade och knakade hela natten. När klockan visade 04.25 somnade jag om för sista gången och när klockan ringde 05.00 var jag ordentligt trött. Vi gick upp, klädde på oss och var redo att lämna några minuter senare. När vi vred om nyckeln i låset öppnades dörren med bara delvis. Det gick inte att öppna dörren, någonting på utsidan blockerade. Vi prövade i köksingången men där var det samma sak. Det gick inte att öppna någon av de olika dörrarna, vi var inlåsta. Detta var typiskt tänkte vi som verkligen ville få en tidig start på dagen.



Vi hade inte lust att vänta tills ägarna vaknade, vi hade trots allt kommit överens om att vi skulle lämna klockan fem. I köket fanns ett fönster och vi tänkte att om vi bara kom oss ut, kunde vi dra upp haspen Elle vad det nu var som blockerade dörrarna. Jag hoppas ut genom fönstret och gick för att släppa ut killarna. Men på dörrarna hängde stora hänglås. Hur skulle vi lösa detta? Rasmus hoppade ut genom fönstret från vårt hotellrum och kom runt. Tillsammans fick vi tag i våra cyklar som var inlåsta i ett annat hus. Vi kom fram till att den bästa lösningen var att langa ut allting från vårt sovrumsfönster och sedan hoppa ut själva och dra. Det kändes märkligt att hissa ner våra väskor längs husväggen precis i gryningen i takt md att tupparna gal och hunden skällde hysteriskt. Vi kände oss som inbrottstjuvar. Bara det att vi bröt oss ut ur ett hus. Med våra egna grejer.



När vi alla kommit ut packade vi cyklarna och lämnade byn precis när solen steg på himlen.

Nu var klockan kvart i sex men idag var det svalare och vi hade en kort och relativt enkel etapp framför oss. Vi började trampa och njöt av soluppgången över bergen.

Dagen lunkade fram och backarna kom och gick. Det var enkelt och relativt monotomt.

Vi pluggade in ljudböcker och betade av våra mil.



Mot slutet kom det lite tuffare klättring och vi tog lite fler pauser i skuggan. Den sista milen var tung och värmen var påtaglig. När vi kom till dagens mål Garies var det lunchtid och perfekt tid att ge sig för dagen. Garies är en sorlig by, så som de flesta vi passerat de sista dagarna. Det är öde, slitet och som att åka tillbaka i tiden. Man ser att många sliter ekonomiskt. Det gör mig lite nedstämd att betrakta dessa samhällen och deras problematik med hälsa, kriminalitet och arbetslöshet. Jag undrar vilken framtid som finns för människorna här?



Hur som helst, vi rullade ner till en av de få gästhusen i byn och vi checkade in. Här fick vi inte mycket för våra pengar men man tager vad man haver. Kvinnan informerades om vilka tider dygnets strömavbrott skulle vara och att vi bara kunde duscha max tre minuter. Vattnet i brunnarna i område är helt uttorkat och det kommer en vattenbil varje dag och fyller på till de som bor här.


Strömavbrotten är enligt schema och är två perioder på 2.5 timme per dygn. Tidpunkterna roterar på de olika byarna. Ikväll har vi kl.16.00-18.30. Då fungerar ingenting. Aircondition är ur funktion, wifi och tv är nere, kyl och frys är avstängd, köket går inte att laga mat i och vattnet fungerar inte eftersom det drivs av en elektrisk pump. Det betyder att man inte kan duscha eller spola på toaletten. De gör så för att fördela den elen som finns att tillgå. Det är inte tillräckligt för hela landet annars. Ännu värre är det i Johannesburg där strömavbrotten är 4.5 timme per gång.


Vi hade det likadant när vi bodde på Zanzibar. Men att det idag, i ett utvecklat land som Sydafrika är likadant, det förvånar oss. Än den gång känner jag en enorm tacksamhet över att bo I Norge. Vi har det makalöst bra.

























Det positiva med detta boende är att vi har ett eget kök. Vi lagade lunch bestående av lammkotletter, kokt ris och grönsaker. Det var länge sedan vi fick i oss en så ren måltid. Maten här är ofta ganska onyttig och friterad, sötad eller tillagad på ett sätt som ger maximalt med socker och fett i allt man äter. Det var underbart att få äta vanlig mat igen. Ikväll blir det tacos :)


För er som undrar går det mycket bättre med min sensor. Jag har den på armen och har tejpat över den. Det fungerar så långt och det sitter kvar nu. Blodsockret är också mer stabilt och jag börjar hitta en lagom dos insulin till mängden kolhydrater jag äter och mängden aktivitet per dag.




Varma Hälsningar/Susanne