Ge ditt omdömmeInte nöjdInte helt nöjdBraUtmärktÄlskar detGe ditt omdömme
Kontakta oss
  • Vit Facebook Ikon
  • Vit Instagram Ikon
FBE-Dark-BG-(RGB) 2.png

© 2020 by URBAN VIKING

PERSONLIG TRÄNING

En månad kvar!

Uppdaterad: 10 nov 2019

Jag känner mig stressad och nervös. Kanske mest stressad över alla småsaker vi måste få gjort. Och nervös inför utmaningen som ligger framför oss. Det är en stor uppgift vi gett oss in på och jag kan ärligt säga att jag är orolig över att vi inte ska klara av det.


Det är en månad kvar till avfärd, en månad innan vi beger oss ut på etapp 1 - Västra Afrika med tandemcykel del 1. Jag känner mig stressad och nervös. Kanske mest stressad över alla småsaker vi måste få gjort. Och nervös inför utmaningen som ligger framför oss. Det är en stor uppgift vi gett oss in på och jag kan ärligt säga att jag är orolig över att vi inte ska klara av det. Det är flera etapper som är krävande och som innebär att vi både måste skaffa ekonomiska medel och ny kunskap och erfarenhet för att lyckas. Men det som skämmer mig allra mest är att vara uthållig i tio år. Att fortsätta kämpa och att genomföra projektet till slutet. Det ligger inte i min natur. Jag är rädd att jag kommer tröttna. Ångra mig. Vilja andra saker. Och kanske är jag mest rädd att jag en dag inte längre är beredd att offra allt som krävs för att nå vårt mål. Men jag förstår samtidigt att det är ett val. Ett val jag har makten över. Jag vet att det handlar om att fokusera för att inte tappa motivationen eller orken. Det kommer bli en stor övning att hålla fokus över så lång tid.


Vi har gjort en grov plan över våra dagliga etapper och vi lägger cykelsträcka efter var det finns mat, vatten och trygga platser att sova på. För att få info använder vi Google och söker på kartan, i forum och i andra cykelbloggar. Vår prio är säkerhet och det innebär både att sova på platser där det är minst risk för oss att bli rånade men också att vi har översikt över vad vi kan fylla på med vatten och mat. Utifrån detta lägger vi rutten och planerar inköp och mängd vatten att ha på cykeln. Nummer två på prioriteringslistan är upplevelsen och vi söker efter vackra vägar att cykla på eller intressanta stopp på vägen. Detta försöka vi kombinera ihop med praktiska aspekter såsom hur mycket stigning är det, hur bra vägar finns och var gör vi enklast en gränsövergång? Vi föredrar att cykla på asfalt eller hårda grusvägar och vi tar gärna gränsövergångar med minst möjligt korrupta eller byråkratiska utmaningar.



En annan sak vi just nu förbereder är vårt reseapotek och första hjälpen utrustning. Det är en del att tänka på och vi läser oss in på vad vi kan tänkas behöva. Som regel kommer vi vistas i relativt civiliserade områden och det betyder att vi troligtvis har möjlighet att komma till någon form av sjukvård inom några dagar. Men i många områden vi kommer resa genom är denna sjukvård inte den mest moderna såklart. Det som gör mig mest orolig är att jag saknar den kunskap och erfarenhet som Rasmus har gällande akut-vård. Han har tränat en del både som fallskärmsjägare och i senare jobbsituationer. Men vad händer om det är han som blir skadad? Vi behöver gå igenom mer praktiskt hemma innan, att agera instinktivt är viktigt när det måste gå snabbt. Jag tror att det ska mycket till för att vi hamnar i en skarp situation och om vi skulle bli rånade tänker jag att det är liten risk att bli skjuten eller bli stucken med kniv så länge man ger ifrån sig värdesakerna direkt. Därför är det relativt vanliga saker vi har med oss i vårt reseapotek. Möjligheten att tvätta, hålla rent och förbinda sår är största fokus och undvika att få myggbett som kan ge Malaria.


Diabetes

Gällande sjukvård är det för mig som diabetiker lite extra stressande. Jag gör först en lista över allt jag behöver ha med mig, sedan räknar jag ett överskott på minst 30%. Sedan kontaktar jag min läkare för att skriva ut merparten och en central som skickar resten till mig.

Jag börjar få in en ba vana nu och som regel känner jag mig trygg på att jag har med mig det jag behöver. Vissa gånger har jag förlorat all min medicin och jag har behövt köpa nytt. Det är en mardröm! När vi reser i U-länder är detta något som stressar mig eftersom jag vet av erfarenhet hur svårt det är att få tag i min medicin och jag vet att den inte varit kyld. Om insulinet inte är kylt betyder det att styrkan är försämrad. Det gör att jag måste gissa hur mycket insulin jag ska dosera och ganska ofta blir det fel. Då drabbas jag av ett blodsocker som svänger mellan högt och lågt och min kropp blir trött och utmattad. Dessutom är insulin väldigt dyrt och reskassan sinar snabbt.


Extra utrustning och medicin har jag med mig ifall något inte fungerar, jag kräver mer medicin än beräknat eller om vi blir rånade/förlorar en del. Jag fördelar min medicin i alla olika väskor och har några dagars ranson närmast kroppen tillsammans med snabba kolhydrater. Det är vad jag behöver för att överleva. När jag reser stressar jag alltid lite över min diabetes, jag har aldrig hundra procent koll som jag kan ha här hemma. Men jag vägrar låta min diabetes stå i vägen för mina drömmar! Tänk att jag för snart tjugo år sedan trodde att jag aldrig skulle kunna resa igen. På den tiden var jag livrädd när vi skulle åka på charter till Bulgarien. Mycket har ändrats sedan dess.



Vi fixar cykeln, beställer hem utrustning och allt annat praktiskt vi behövs inför första sträckan. Utöver detta är veckans agenda att få färdigt vår hemsida och göra en mediaplan för resan. Vi har aldrig gjort ett stort media-projekt och vår ambition är att dokumentera hela jorden runt resan. Det betyder tid att lära och utforska ämnen vi inte kan och vet särskilt mycket om. Något vi egentligen älskar. Men ibland slår jag mig för pannan och tänker att vi måste sluta ha så många olika bollar i luften samtidigt. Vi tänker att vi ska berätta om resan i bloggen, på Instagram och med video på Facebook och kanske på YouTube. Men vi sliter med att veta vad vi ska visa och lägga fokus på. Vår största oro är att det ska kännas ointressant för er som följer. Vad vill ni veta mer om när vi är ute på äventyr? Vad vill ni att vi ska visa eller prata mer om? /Susanne