Fast i passkontrollen!



Vi bar vår otympliga packning ner till bussen precis utanför där vi bor. Bussen var fullpackad och vi kom knappt in med vår 2.5m långa cykellåda. Våra cykelväskor hade vi tejpat ihop med silvertejp i en IKEA-kasse och vi kände oss som två elefanter när vi pressade oss in på bussen. När vi kom till tågstationen var det samma visa igen och vi tryckte in oss och vår gigantiska packning på tåget till Gardemoen, Oslos flygplats. Vi var glada över att vi fick plats och nu äntligen var på väg. På flygplatsen mötte vi upp vår kompis Anders som ska följa med på denna första etapp.




Tidigare när vi har flyget med vår tandem har det varit väldigt enkelt och smidigt. Men denna gång började krånglet ganska omgående. Först var vi tvungna att öppna lådorna för att bevisa att det inte var elcyklar vi hade med oss. Det innebar att vi behövde skära bort flera lager med tejp och sedan tejpa ihop lådorna på nytt med ytterligare lager med tejp. Vi behövde betala 900kr per cykel och det hela tog en bra stund. Tur att vi var ute i god tid! När vi äntligen fått betala, vägt all packning och fått våra boardingpass var det dags att droppa packningen på specialbagage avdelningen.



Det brukar normalt sett inte heller vara ett problem men nu var vår cykel för tung. Maxvikten var 32kg men vår tandemlåda vägde 36kg. Mannen bakom disken stelnade och ringde ner till någon annan avdelning. Inom några minuter kom en man från Turkish Airlines upp med sitt måttband i högsta hugg. De mätte lådan och vägde den om och om igen. De konkluderade att längden precis var på håret var godkänt men att vikten inte under några omständigheter var ok. Vi var tvungna att få bort 4kg nu, eller så fick lådan bli kvar i Oslo. Vi sprättade upp våra lådor igen och började ta ur sadlar, styret och allt annat löst. Det hade varit så mycket lättare om personerna på första platsen hade informerat om det när de vägde och sprättade upp lådorna första gången. Vi lyckads få bort fyra kilo och på något sätt lyckades vi pressa ner våra extra delar i Anders redan fullproppade cykellåda. Sedan tejpade vi ihop lådorna med ännu ett lager tejp. Lådorna fick grönt ljus och rullades iväg på en vagn. Puh, första hindret avklarat! Resan gick via Istanbul och vi fick några timmar med Turkisk matkultur innan vi kunde resa vidare mot Kapstaden.



Vi steg ur flyget i Kapstaden och möttes av ett ljussken som var så starkt att det sved i våra ögon. I fjärran såg vi bergstopparna och himlen var klarblå. Temperaturen var redan över tjugo grader och detta kändes som en härlig kontrast mot det gråa, kalla och regniga Oslo vi lämnat bakom oss. Vi gick mot passkontrollen och började samtidigt googla hur vi ska ta oss in till hotellet. När det var vår tur att gå fram i tullen gick vi till varsin kassa. Rasmus gick först och var igenom på några minuter. Bredvid mig stod Anders och damen jag mötte var allt annat än vänlig. Hon frågade hur länge jag skulle uppehålla mig i landet och jag svarade två veckor. Hon frågade var jag hade min hembiljett och jag förklarade att vi skulle flyga hem från Angola, inte från Sydafrika och att jag därför inte hade en biljett. Damen tittade på mig och svarade kallt att hon inte på några omständigheter kunde släppa in mig i landet om jag inte kunde bevisa att jag skulle resa hem igen. De hade tillräckligt med problem med illegala invandrare sa hon och hennes jobb var att se till att alla som reste in hade en hembiljett. Jag förklarade att min man precis blivit släppt genom i luckan längre bort och hon svarade bara att om hennes kollega gjort tjänstefel betydde inte det att hon kunde göra detsamma. Sedan tog hon mitt och Anders pass och sa att vi skulle kontakt flygbolaget som flugit oss dit för mer hjälp.


Vi bad att få prata med hennes chef och damen blev om möjligt ännu surare och förklarade att lagen inte var något man kunde förhandla sig ut ur. Jag frågade om vi kunde köpa en biljett hem från Angola som bevis men damen svarade sarkastiskt att det gick väldigt bra om vi bodde och var folkbokförda i Angola. Hon sa att vi behövde en flygbiljett ut ur Sydafrika hem till Norge för att få komma in i landet. När jag bad om att få passen tillbaka för att kunna köpa flygbiljetter svarade hon att vi inte fick tillbaka passen före vi hade en hembiljett att visa upp. Det var med andra ord helt lönlöst att försöka ha en vettig diskussion. Hennes chef var om möjligt ännu mindre lösningsorienterad och kunnig. Anders och jag började frenetiskt söka biljetter. Vi ville verkligen inte behöva lägga ut pengar på en hembiljett från Sydafrika som vi aldrig ska använda. En biljett för flera tusen kronor dessutom. Alla biljetter vi hittade var utan avbeställningsmöjligheter och med noll chans att ändra avreseort eller datum på.



Det hela tog en lång stund på det knaggliga wifi-nätet och plötsligt försvann den sura damen och en annan man tog över. Med sig hade han lite annan personal och de sa att vi bara kunde köpa en biljett som vi avbokade direkt. Det var ju bara ett papper som visade att vi inte skulle stanna som behövdes för att få komma in, sen kunde vi göra som vi ville. Helt ologiskt tänkte vi. Mannen var däremot vänligare och han sa att det gick jättebra att boka en biljett hem från Angola istället. När vi fått det bekräftat från ytterligare två källor började vi söka efter en hembiljett från Luanda. Det kändes betydligt bättre att lägga ut pengar och chansa på datum för hemresa från rätt plats, än att köpa en biljett vi med all säkerhet inte ska använda. De flesta biljetter låg på artontusen per person. Vi ville inte riskera att köpa biljetter med fel datum som vi inte kunde ändra datum på. Men vi hade inget alternativ. Det var en biljett hem från Angola senare, eller att köpa en biljett hem till Oslo idag. Vi hittade till slut ett billigt med dåligt alternativ för trettontusen som skulle gå att avbeställa inom ett dygn. Precis i detta ögonblick kom damen tillbaka och jag tänkte direkt att det skulle skita sig nu. Vi borde bara ha köpt något medan hon var borta så att vi skulle få löst det, nu skulle det inte gå från Angola längre. Jag gick fram till damen och förklarade att vi hittat en biljett från Angola. Hon frågade vad hennes chefs sagt och jag svarade att han sa att det var okej. Jaja, men då går det bra sa hon. Ni kan köpa en biljett från Angola istället bara. Hon var helt förbytt och jag fattade ingenting. För trettio minuter sedan hade hon basunerat ut att det under inga omständigheter fungerade med någon annan typ av biljett än en flygbiljett från Sydafrika till Oslo. Men vi var glada över att det verkade lösa sig. Vi tryckte på köp men inga bankkort fungerade. På tredje försöket gick köpet igenom och vi fick biljetten bekräftat. Med datorn i högsta hugg tryckte vi upp biljetten i ansiktet på damen. Hon stämplade våra pass motvilligt och sedan slängde hon dem nonchalant tillbaka till oss. Ha en fin dag sa Anders och kvinnan muttrade något tillbaka.



Vi skyndade oss ut genom grindarna och mötte Rasmus som stod klar med all packning. Vi gick ut och letade rätt på en taxi men det fick inte plats med både cyklar, packning och tre personer i en bil. Det blev två taxi till hotellet. När vi klev in och la oss på den nybäddade sängen kunde vi äntligen andas ut. Nu var vi efter många om och men framme i Kapstaden med cyklar och packning på plats. I morgon blir det en kombo av ledigt och fix.





Varma hälsningar/ Susanne

Ge ditt omdömmeInte nöjdInte helt nöjdBraUtmärktÄlskar detGe ditt omdömme
Kontakta oss
  • Vit Facebook Ikon
  • Vit Instagram Ikon
FBE-Dark-BG-(RGB) 2.png

© 2020 by URBAN VIKING

PERSONLIG TRÄNING