Ge ditt omdömmeInte nöjdInte helt nöjdBraUtmärktÄlskar detGe ditt omdömme
Kontakta oss
  • Vit Facebook Ikon
  • Vit Instagram Ikon
FBE-Dark-BG-(RGB) 2.png

© 2020 by URBAN VIKING

PERSONLIG TRÄNING

Nu börjar allvaret!




Vi vaknade av att det knackade på dörren och jag drog ett lakan omkring mig och gick för att öppna. På andra sidan dörren stor vår chaufför med ett måttband i handen. Det var över två timmar till bokad avfärd men han ville mäta cykeln och se om den verkligen fick plats. Några minuter senare stod vi inne på vårt trånga hotellrum och mätte. Jag iklädd bara ett lakan. Det var en bisarr start på dagen.


Vi kom fram till att cykeln skulle få plats i bilen med två centimeters marginal. Men chauffören som också var ägaren av vanen var väldigt orolig för att smutsa ner eller skada insidan av bilen. Han ville hyra ett släp för att undvika att förstöra bilen. Vi förstod hans situation och var mest glada över att vi hittat en lösning på hur i all världen vi skulle ta oss till Sydspetsen. Chauffören drog för att hyra släp och vi började packa ihop.


När klockan passerat elva kom vår bil tillbaka och vi hjälptes alla åt att stuva in packning och cyklarna. Sedan lämnade vi Kapstaden. Bilresan gick först genom storstadsmiljö och senare längs slummen på utkanten av staden. Meter efter meter med små hus i plåt med stora parabolantenner kopplat i ett virrvarr av kablar. På linor längs med husen vajade nytvättade kläder och ramade in varje huslänga som ett staket av tyg. Kontrasterna mellan de som har och de som saknar är stora i detta land, det var tydligt här.





Lite senare kom vi till kusten och vi körde längs med dramatiska klippväggar och det knallblå havet. Vägarna snirklade sig runt bergskanten och utsikten var fantastisk. Vi passerade strandorter och gjorde några stopp på vägen för att äta och ta bilder. Det var strålande sol och en toppendag.


Resan tog över fyra timmar och när vi äntligen kom fram till vårt gästhus var det redan eftermiddag. Vi sa hejdå till vår chaufför och började packa om alla cykelväskorna och organisera våra grejer. När man ska leva i fem väskor gäller det att organisera sina grejer.

Vi fördelade våra grejer och hade massa extra plats över till mat. Helt perfekt!





När väskorna var färdiga satte vi allting på cyklarna och gav oss ut mot Nationalparken. Några kilometer bort låg den Sydligaste spetsen av Afrika. Vårt startpunkt för hela resan.

Vi cyklade av vägen och kom in på en liten grusväg med stora hål och packningen skumpade i takt med att vi rullade framåt. På vår vänstra sida brusade Indiska Oceanien ursinnigt och vågorna var stora. De kraschade in över de spetsiga klipporna i havet och det hela gav en kraftfull och dramatisk känsla. Väl framme vid monumentet som visar udden stod vi med Indiska Oceanen på vår vänstra sida och Atlanten på vår högra sida. Det var mäktigt! När vi vände oss hade vi hela Afrikas kontinent framför våra fötter. Vi tog bilder, film och tänkte över resan som vi har framför oss...






Det känns stort, skrämmande och spännande att vi nu tryckt på startknappen för vårt stora äventyr. Nu tar vi våra första vacklande steg. Jag känner mig liten och ödmjuk inför uppgiften. Det är en skräckblandad förtjusning. En del av mig pirrar av spänning och förväntan. En annan del av mig har en liten klump i magen. Det var länge sedan vi var ute på en cykelresan likt denna. Och jag tvivlar som alltid på mig själv och min fysiska förmåga. Hur kommer kroppen att tackla påfrestningen? Hur kommer min diabetes att fungera?





Med oss på resan har vi vår kompis och kollega Anders. Han ä norrman, jobbar på samma gym som vi och detta är hans första långresa med cykel. Vi tror att delad glädje är dubbel glädje och vi ser fram mot att uppleva denna biten tillsammans med honom. Anders kommer cykla med oss etapp 1 - Sydafrika till Angola.



Det är spännande veckor framför oss och i morgon börjar allvaret! Vi har under tolv mil att ta i morgon och vi ser att det blir en hel del klättring. Håll tummarna för medvind!


Varma hälsningar / Susanne